Middag en riktig barnlek

Alltså, den här middagen vi var på igår var så himla härlig.
Daisy älskar att leka med Ida och Liv blir lite frustrerad när hon inte är lika mobil som de större tjejerna.
Så här stojade de runt i några timmar. När de väl somnat och vi kunde ha normala samtal över ett glas vin var även vi helt slut.
Men det här med parmiddagar har fått en helt ny dimension nu. Jag gillar't. Det är liksom mer... fart.

Perfect baby

Daisy sov för övrigt tre timmar på förmiddagen efter att Håkan tagit morgonpasset.
Jag gick upp medan de fortfarande sov, hann ta en långdusch med bodyscrub, hårinpackning the whole shabang.
Jag är väldigt ren nu.
Och vi ska ut och handla julklappar som resten av Sverige.

Partaj

Susanne anno 2008 gjorde comeback igår. Jag var på hemmafest till två och tonårssov till tolv idag.
Har dock dragit några lärdomar sedan 2008, dvs jag drack vatten efter midnatt och jag följde inte med gänget vidare ut på Stureplan de sista småtimmarna.
High five på mig!

Man är ju barnanpassad

Vi går loss i barnrummet nu. Jag sitter vid trumsetet.

Just nu:

På fest. Utan man och barn. Hos en cool morsa som liksom jag sagt upp sig från Aftonbladet.
Skandalerna lurar runt hörnan.



Förtydligande: Min ambition är att INTE bidra till ev skandaler.

Apropå dålig smak

Vi har pratat alldeles för lite om hur tacky det där Bonde-bröllopet var.
Att hon skulle ha en klänning som en marängsviss var ju rätt väntat. Men att hon skulle matcha tårtbakelsen med ett Rock By Sweden-halsband var lite mer… oväntat.
Hur i helvete kan man vilja ha dödskallar runt halsen på sitt eget bröllop?
Det är ungefär lika vidrigt som att låta barn ha kläder med dödskallar på.
Men man får ju ändå ge det där paret att de höll den dåliga smaken-linjen rakt igenom på bröllopet.

Tantsnusk

Alltså vinner den här Liza Minnelli/Lotta Bormé-kopian i kväll får ni kalla mig ”tant” hädanefter.
Alternativt så emigrerar jag pga svenska folkets dåliga smak.

Say what?

Kollade vad ni sökt på som hittat till min blogg. Både högt och lågt kan man säga. Men allvarligt, jag har väl aldrig skrivit om hur man gör en egen butt plug?

Klass 2-varning i mitt huvud också

Det här att jag just denna morgon, när det är snöstorm, bestämmer mig för att testa en alternativ färdväg till jobbet känns inte som en av mina mest briljanta idéer.
Dels att jag väljer buss istället för tvärbanan i trafikkaos, dels för att jag ska åka pendeltåg som är tokförsenat pga... just det snöstorm.

Och ungefär samtidigt kommer denna bild hemifrån med hälsningen att de nu ska burra upp sig i soffan.
Mmhmm.

Dialektalt

Det här när min man ringer och ber mig köpa FÄRSK PERSILJA.
Då inser jag återigen hur svårt det är att förstå halländska.

Reklamfilmspremiär

I mars var jag och Daisy en heldag på en inspelning för BabyBjörn. Nu har ”reklamfilmen” lagts ut på deras hemsida.
Daisy kom med i ett par av filmerna men framförallt i denna är hon med ungefär 1:40 in i filmen. Tjejen pussar henne på hjässan och Daisy skrattar.
Shit, jag kände knappt igen min egen bebis för hon var så liten.
Om jag är stolt nu?
Svar: ja.




Och här är några bilder från inspelningen:

NU kom jag på det

När jag och Daisy fikade i går satt det en jämngammal liten tjej i barnstolen bredvid. Hon hade en likadan tröja som Daisy och jag och mamman skrattade lite åt det och slängde oss med några fraser. Lilltjejen hade en storasyster också på 3,5 år som Daisy tyckte var hysteriskt rolig och härmade allt hon gjorde.
Jag satt rätt stel och tyst hela tiden och funderade febrilt på var jag kände igen den där mamman.
Jag ville nästan fråga för hon kändes så bekant på nåt sätt som att det är inte bara i en matkö nånstans utan mer... utlämnande.
Nu på tunnelbanan kom jag på det. Vi gick ju samma Profylaxkurs. Satt där med magen i vädret, andades konstigt, pratade om förlossningsskräck och lät maken klämma oss hårt i knävecket.
Tänk om jag kommit på det lite tidigare, det hade kunnat bli ett intressant samtal.
Om jag inte vore så socialt inkompetent med andra mammor...


Daisy flörtar med sällskapet vid bordet bredvid. Hon är, till skillnad från sin mor, ett socialt geni.

BokCIRKELN

Vi hade vår andra träff med bokcirkeln i går. Denna gång hemma hos mig. Vi hade lägligt nog läst ”Cirkeln” – en ungdomsbok som starkt rekommenderas.

Jag blir enomrt boostad av de här träffarna märker jag, de ger mig liksom helt ny energi.
Det tråkiga var bara att de bästa samtalen tydligen hölls när jag nattade Daisy (som vägrade somna) i 45 minuter. Känner mig lite snuvad på konfekten där. Enligt uppgift var det tårar inblandade...

I går var det jag som bjöd på middagen och detta var menyn (för att knäppa alla er i vänskapskretsen på näsan som inte tycker att jag har touch i köket):

Förrätt/Tilltugg:
Minibruschettas med parmaskinka, mozzarella och körsbärstomater med ringlad olivolja över och svartpeppar.
Serverad med Prosecco.

Varmrätt:
Ugnsbakad lax med pressad potatis (hej 80-tal!) och romsås. Serverad med ruccolasallad med rödlök, körsbärstomater och avocade.
Till det väkylt vitt vin.

Efterrrätt:
Gino med vaniljglass och extra vit choklad till. Visste ni förresten avv Gino första gången serverades på PA&Co?

Bokcirkel. Värsta bästa grejen, basånivet.

Dagisångest

Jag har ägnat mycket tid det senaste dygnet åt att ringa runt till olika förskolor och prata med damen på kommunen ungefär en miljon gånger.
Det här med dagis är ju en djungel och jag börjar få lite panik över att Daisy ska få plats långt bort i tjottahejti och sent, sent i januari.
Det ser liksom inte ljust ut.
Hur folk lyckas komma före i kön fattar jag inte, jag har försökt allt (alltså i charmväg, inga mutor osv).
Men i dag var vi och hälsade på på ett dagis som ligger precis runt hörnan från mitt nya jobb.
Det är nystartat och de var supersnälla som jobbade där.
Jag ställde en massa frågor, ett fåtal av nyfikenhet men merparten pliktskyldigt.
Till exempel vad de använder för pedagogik och kom på i efterhand att jag inte ens lyssnade på svaret.
Oseriöst av mig kanske.
Men ärligt talat så bryr jag mig mest bara om att Daisy ska känna sig trygg och ha roligt. Då utvecklas hon.
Om de sedan har genusfokus vete faan om det är så viktigt så här i nybörjarfasen av livet.

Men kära kommun, om man får önska vill vi gärna hamna där eller någon annanstans i området där vi bor. Alltså inte i andra änden av 08-området.
Tack på förhand!

Böter

Imorse bad jag Håkan betala parkeringen på bilen som gick ut klockan nio.
Han skulle ju ändå till jobbet då.
Håkan förklarade att det var helt onödigt för han har inte betalat på säkert 15 gånger. På vår gata får man inte böter hävdade han.
Låter konstigt sa jag och just därför kommer vi säkert få böter.
Håkan skrattade rått åt min kommentar.

När jag nu var på väg hem från ett besök på en förskola lös något gult i framrutan på bilen.
Vad det var?
Böter så klart.

Redaktionsbebis

Fick finbesök idag på redaktionen.

Vi kallar oss pösmagar.

Skolk

Inför Håkans föräldraledighet nu i höst anmälde jag dem till fortsättningen på babysim eftersom Daisy fullkomligt älskar det.
Men tydligen har den där euforin inte hållit i sig om man ska tro Håkan. De första två gångerna lackade hon ur efter en kort stund och sedan skolkade Håkan ett par gånger för han menade att ”Daisy ändå inte tycker det är något roligt utan sin mamma”.
Jag hävdade att han överdrev och att han bara tycker det är bökigt eftersom det är gemensamma omklädningsrum (obegripligt).
Förrförra måndagen frågade jag om de inte skulle på babysim men Håkan sa att kursen var slut. Konstigt tänkte jag men förutsatte att han har koll.
I går var jag ledig och började räkna tillbaka till kursstarten. Det ska vara sju gånger och enligt mina beräkningar var det nu sjunde och sista gången. Så jag ringde Badkompaniet och frågade.
Mycket riktigt, kursen var inte slut utan det var sista gången nu.
– Ja, och ni har ju bara varit här två gånger på hela tiden, sa kvinnan i luren.
Det innebär att varje gång (alla två) kostat drygt 500 spänn.
– Men ni kommer väl i dag då?, sa kvinnan.
Oh ja, svarade jag och drog i väg på fika med några kompisar. Daisy sov länge i vagnen och det blev lite stressigt.
Vad hände?
Jag skolkade från babysim.

Vältalat. Välskrivet.

Min man uttalar sig i dagens Sportbladet med tanke på att fotbollsgeniet Erik Niva fått Guldpennan av Publicistklubben.
Välförtjänt för Niva och väl talat av min man.

Kulor

Va, är julpyntet till för att pynta med? Ska det inte bara ligga i kartongen?

Konst?

Min man skickade denna bild och kallar den "Vår bebi i motljus".
Jag kallar den "Barfotatoffel i fokus".

Du ska döden dö

Den där mackdöden, och den där tröjan, ska man akta sig för.

Hänger på bibblan

Fia med knuff och olika skrubbar leker vi med idag.

Fira? Nä.

Barnet sover, maken ligger nedbäddad i magsjuka alternativt matförgiftning (av anklever på Gondolen i så fall. Man ska inte äta ank- eller gåslever är ett motto jag drar till med ibland).
Själv sitter jag och dricker detox-the till klassikern ”Cocktail” på Femman.
Festlig fredag detta.

Uppe sent

Och dansar lite på bordet till Idol.
Det är ju fredag.

Vafalls?

Vad menar du mamma, ska du börja på nytt jobb samtidigt som jag börjar på dagis?



Okej, men lova mig en sak då: Go out with a bang!

Nej, se det snöar inte

Jag är världens sämsta på att julpynta. Och vi har inte satt upp en enda julstjärna, ljusslinga eller stake ännu. Imorgon kanske...
Men jag saknar verkligen snön. Nu vill jag ha snö. Inte så massivt mycket och så länge som i fjol men ett fint duntäcke får gärna lägga sig på marken.
Jag kom att tänka på min sista natt som korre i London. Jag skulle flytta hem efter två år och snön föll när jag jobbade där de sista småtimmarna och allt var magiskt.
Visste inte då att ett helvete skulle bryta lös dagen efter då det blir kaos i England om några snöflingor trillar ner. Jag pulsade flera kilometer med tunga resväskor i snömodd, slogs om en taxibil, kom med det sista och enda planet till Sverige efter många timmar på Heathrow. Min kompis K som var och hälsade på var fast i London i flera dagar.
Nu läser jag att den första snön kommit i England och jag tänker att det var så fint då den där natten 2009.

Utsikten från mitt fönster.

Vänder blad

Nu är det ute i branschmedia. Jag har värvats från Aftonbladet till MTG. Sa upp mig förra veckan, därav ångesten jag skrev om.
Inget lätt beslut, jag har varit på tidningen i nästan nio år och Aftonbladet har bokstavligt talat blivit min familj.
Men nu bär det av mot nya äventyr och en karriär som tar en annan riktning. Har fått höra många gånger senaste tiden att jag är modig. Jag är redo.
Pepp!

De verkar ha det bra hemma

Om man ska tro bilderna som trillar in i ajfånen.

Hört på Centralen

Tant som pratar i telefon:
"Och dödsannonserna på söndagar är ju roliga".

Avdelning: "Vad vi ska fylla tidningarna med i framtiden?"

Lika som bär

I alla fall när det kommer till frisyren, eller rättare sagt hårfästet.