Ni har väl inte missat...

Att min man är med i dagens tidning?
Efter över tolv år på Aftonbladet har det varit lite luddigt för den äldre generationen i släkten att ändå förstå vad Håkan gör. Han har fått frågan många gånger:
"Jättekul att du befordrats men när ska du börja skriva?"
Just idag blev alltså Håkans jobb "på riktigt".
Det var väl på tiden.

Vill titta ut lite bara

Att Daisy lärt sig klättra upp på stolen känns ju lite riskabelt.
Denna klättertrapats var det enda hon ville ägna sig åt mellan halv sju och halv åtta imorse.

Dagen i två bilder

De två i familjen som stannar hemma när jag jobbar tog alltså sovmorgon.
När Daisy sen skulle ta sin förmiddagslur gick hon bananas.
Dvs gick en brottnings- och skrikmatch mot sin pappa.
Pappa vann.
Men när hon vaknade två timmar senare var hon så här glad:


I eftermiddags var de inne på jobbet en sväng (ja, tredje gången Håkan tar med henne till jobbet efter en dryg veckas föräldraledighet men det pratar vi inte om nu).
Sedan tog de fredag och gick till en hotellbar där Daisy charmade Flashen och random gäster.

Morgonstund har bly i mun

Att gå upp klockan sex på morgonen är väldigt mycket jobbigare när det är för att jobba istället för ta hand om bebisen.

Bebisen som för övrigt valde att ta sovmorgon med sin pappa tydligen.

Nä, inte alls jobbigt att lämna dem så.
Inte alls.

Blommor schlommor

Och kort efter att jag gjorde mitt förra inlägg la min kompis C upp detta på Facebook:

Eh, good to know.

Det här med könsroller

Jag skämdes över ett par dumma saker jag sa till Håkan imorse så jag gick och köpte en blombukett till honom.
Han blev rätt förvånad.
Men ändå glad hoppas jag.
För det här med att köpa blommor för att göra någon glad gäller väl åt båda hållen, eller?
Man som kvinna.

Eller förresten

Soffhäng var ju rätt lattjo det med.

Bubble Guppies på Nick Jr fängslar

Soffhäng är för oldies.
Daisy väljer att titta på tv så här:

Y-namn

Puh, tur att detta inte gäller tjejer. Eller kommer Daisy skaka galler i framtiden?

Present

Lundahls som bor i Tromsö hade lämnat en födelsedagspresent till Daisy i hotellreceptionen när de var i stan medan vi var sjuka.
Häromdagen var vi och hämtade paketet som innehöll otroligt fina kläder från Zara Baby. De har redan invigts och Daisy fick många komplimanger.



Tack Peter och Linda!

Växeln hallå hallå hallå

Daisy är väldigt inne på att läsa sagor numer. Om och om och om igen.
En favorit är ”Nämen Benny” och när jag läser fascineras jag av att även barnböckerna hänger med i utvecklingen.
Föga förvånande kanske men det var ju runt 25 år sedan jag läste sagor senast så för mig är det en upptäckt.
I ”Nämen Benny” träffar Benny till exempel en hund som tar upp sin mobiltelefon och ringer hem till sin fru. Han går också förbi ett stugområde där alla grisar sitter inne framför sina datorer och hör därför inte Bennys rop på hjälp.

Mobiltelefoner och datorer fanns inte i mina sagoböcker när jag var liten. Mobiler och datorer fanns väl inte alls? (förutom något enormt schabrak som Macintosh tillverkat)

Jag slås gång på gång av hur Daisy växer upp i en helt ny värld. Hon sitter och tittar på ”Fem myror” på en iPad som att det är den naturligaste saken i världen.
När man säger hallå lyfter hon upp mobilen mot örat.

Men när jag läser en av barnböckerna för henne inser jag att hon inte alls kan fatta vad det är på en av bilderna – en vanlig telefon med nummerplatta anno den gamla skolan.

Fatta att det inte ens går att plugga in sådana telefoner i vissa nya hus och lägenheter där ett litet jack brassar i gång allt nätverk i hela hemmet.
Kobran som jag är så stolt över går inte att använda längre om man inte byter ut hela sladden.
Jag är högst oteknisk ska tilläggas och har inte ens lyckats plugga in vår vanliga telefon trots att vi bott här i över två år. Jag betalar alltså telefonräkningen varje månad för ett abonnemang som ingen kan nå mig på.
Dumt.

I alla fall, jag tänker på den dagen jag ska förklara för Daisy hur telefonerna såg ut förr i tiden, att min första skiva var en LP, att jag lyssnade på kassett på en bergssprängare och gick runt med en gul Sony Walkman.
Shit, vad gammal hon kommer tycka att jag är då.

Telefon?

Telefon!

Mellis

Daisy gick och satte sig själv vid ett bord på bibblan med lite mellis (mellis blev för övrigt menlös i min ordlista...)

Ryan fucking Gosling

Har ni sett ”The Notebook”? Den har ju några år på nacken nu men de flesta som har sett den har svårt att glömma den.
Det är en sån där film jag kan se om och om igen, ungefär som ”Dirty Dancing” och ”Cocktail”, och ja det kan tyckas töntigt men de är liksom soundtracket till min ungdom.

Ända sedan jag såg ”The Notebook” för första gången efter att min bästis tipsat om den för mig har jag varit svag för Ryan Gosling. Min bästis beyond svag.
Efter att ha sett ”Crazy Stupid Love” är jag också beredd att gå lite längre i denna... i brist på andra ord… åtrå.
Jeeeezus, vad het Ryan Gosling är i den filmen.
Jag är till och med beredd att byta ut mitt frikort.

Så för att hetta upp er onsdag lite blogglövers tänkte jag bjuda på några tips:
1. Se ”The Notebook” om du inte gjort det och dö lite när den heta kysscenen kommer.
2. Titta på det här klippet nedan från MTV Movie Awards där Ryan Gosling och Rachel McAdams (de blev ihop på riktigt under inspelningen. Who can blame her?) tar emot pris för bästa filmkyss.




Om ni fortfarande andas kommer här tips nummer tre.

3. Titta på trailern för ”Crazy, stupid, love”. Orkar ni inte se hela så spola fram till 2:20 för den bästa scenen.
Bonus: Orkar ni se hela trailerna får ni se en scen som får Dirty Dancing-lövers som jag att tappa andan ännu en gång.



Så där ja, då var det slut med tantsnusket för i dag.

Det nya svarta

Att liksom surfa på gåvagnen.



Frågade förresten Håkan igår vad han tycker om Daisys nya pyjamas från babyGap.
- Eh... den var lite speciell, svarade han.
Tolkar det som ett inte särskilt gott betyg.

1950-talet ringde och vill ha sitt äktenskap tillbaka

Vi sitter och äter hummer och sippar champagne till fotbollen.
Jag ställer en massa frågor om matchen, om vi klarar kvalet även om det blir lika, vart EM går osv.
Håkan "den store sportchefen" svarar tålmodigt.
Jag: Tycker du det är jobbigt att jag inte är mer insatt?
Håkan: Det är ok. Du är ju ändå kvinna. Och kvinnor överlag är rätt ointresserade av sport.

En replik som i sin enkelhet kan vara ämne för skilsmässa.
Men jag är bortskämd (läs: mutad) med total uppvaktning idag så jag låter det passera.

Tar dock den större hummern och fyller på mitt glas lite extra.

Kung av Kungsan

Daisy tog en promenad i Kungsträdgården i dag.

TGIF

Daisy blev väldigt glad när hon fick en ballong idag.

90-talet

Fick en sjukt rolig bok av svärmor i födelsedagspresent.
Så mycket roligt och tacky man glömt.
Satte dock kaffet i halsen när jag kom till uppslaget där Christer Pettersson viker ut sig på en björnfäll. Huvva.

Det blir ju svårt…

Väldigt rolig rubrik på aftonbladet.se idag.

Det blir ju svårt att vara diskret när det redan basunerats ut i media menar jag.

Hurra, hurra, hurra!

Födelsedagen hittills:
Sovmorgon efter en jobbig natt med ledsen dotter som fått en fis på tvären. Och den fisen luktade inte gott kan jag säga.
Väcktes sedan med frukost på sängen av man som sjöng och dotter som vinkade och sedan slet upp paket.
Frukosten gick inte att äta i sängen upptäcktes snabbt på grund av just dottern. Så den äter jag nu vid frukostbordet.
Men den godaste frukosten med rostade mackor och flere pålägg (grevé, lyxskinka och paprika). Jag älskar rostade mackor.
Vad var det i paketen då undrar ni?
Jo men en parfym och… wait for it… en resa till Rom.
Har jag världens bästa man undrar ni kanske nu?
Ja, det har jag faktiskt.

Ja må jag leva

Jag älskar att fylla år. Jag älskar överraskningar och jag älskar att få paket.
Barnsligt kan tyckas och inte helt förenligt med det faktum att jag imorgon fyller 35.
Men jag längtar och min man, som känner mig, har inlett firandet redan ikväll. Han lagar min favorit rårakor, har serverat ett gott glas vitt som är lent som smör i munnen och beordrat mig att inte röra mig från soffan.
Det börjar bra det här firandet.
För jag har faktiskt en del att ta igen.
Förra året hade jag en riktigt rövig födelsedag.
Daisy var knappt två veckor gammal (det var ju underbart i och för sig), Håkan var bortrest på konferens, jag hade inte en inplanerad fest som jag brukar, det enda som fanns på agendan den dagen var ett besök på BVC och att amma.
Till saken hör att rätt många glömde att höra av sig den dagen också.
En kompis kom förbi på kvällen med take out så att jag i alla fall skulle få äta gott med fint sällskap. Men vi hann knappt sätta gaffeln i maten innan hon fick ett krissamtal och var tvungen att dra.
Så satt jag där igen ensam och tyckte rätt synd om mig själv.

Så ska det inte bli imorgon. För det första är Håkan ledig och jag vet att jag kommer få paket.
Har dock ingen fest inplanerad men jag orkar inte ta tag i det. Jag har fixat dop, 40-årsfest och ettårskalas och hela tjottabalongen i år.
Nu vill jag bara bli bjuden på fest. Ja, det önskar jag mig.
Skål!

Chillar lite bara

Också ett sätt att titta på barnprogram.
Gymnastik ingår.

Vissa tatuerar in inköpslistan

Jag plåtar av den med ajfånen och messar Håkan i affären.
Alla sätt är bra sätt osv.

Brrrrr

Kallt ute idag.

Hej fredag!

Det känns som förr när Håkan gick av ett skift och vi lyxade till det och varje gång kändes det som fredag.
Bara det att nu är det jag som gått av ett skift.
Daisy slocknade klockan sju och vi njuter nu av timmarna av stillhet. En köttbit, ett glas rött och Sons of Anarchy där Stephen King har en biroll som likröjare.
Blir inte mycket bättre än så här. Förutom den detaljen att vi inte kan sova till lunch imorgon.
Som förr i tiden.


Fredagskänsla serverad på ett fat.

Maskot

På grund av olika omständigheter har Daisy fått vara med på redaktionen en stund två dagar i rad.
Hon har skött sig rätt bra som maskot och kört på old school-redskap inom journalistiken: Pennor.

Ständiga avsked

Att Daisy numer börjar storgråta varje gång jag tar på mig jackan känns faktiskt enormt jobbigt.
Det verkar som att hon tror att jag ska lämna henne för evigt varje gång.
Och när jag väl är hemma är hon enormt mammig.
Däremot har hon börjat säga pappa och det är ju bra.
Men dessa tårögda avsked... är de vanliga i detta minitrauma att börja jobba?
Går de över?

Håller tummarna.

Ordlista

Älskar min nya iPhone, den är så snabb och härlig.
Men ordlistan behöver ehum... drillas lite.

"Magsmärtor" blir t ex "macs ärtor" och "dock" blir "Dick".

Nere för räkning

Det var ju bara en tidsfråga egentligen och i går kväll kom smockan.
Magsjukan har nu även sänkt mig.
Börjar bra det här med att jobba - sjuk på den tredje dagen.

Och Håkan är i Finland.

Svärmor är dock kvar men hon är dålig igen. Eller som hon beskriver det i telefon för de som ringer:
"Det känns som att jag varit nere i avgrunden men tog mig upp... och nu är jag på väg mot botten igen."

Joråsåatte det dåliga samvetet byggs på.

Själv skulle jag beskriva tillståndet så här:
"Det känns som att någon slitit ut magen på mig och sen ställt sig och hoppat på den."

Men vi tänker positivt: Daisy är äntligen pigg och sitt vanliga jag igen.

Välkommen hem!

Innan jag åkte till London fick jag höra att Daisy förmodligen skulle vara lite skeptisk mot mig direkt när jag kom hem och visa att hon känt sig lite övergiven där ett tag.
Jag skulle inte förvänta mig leenden och kramar.

Tre dygn senare öppnade jag dörren hemma och möttes av det här:

Nä men heeeej mamma!

Är det dags att komma hem nu va?

Äh, skoja bara. Du ska få en kram.

Håkan fotade alltså när jag klev in genom dörren och jag vet inte, så skeptisk ser hon väl inte ut?

Det bästa av allt? Samma välkomnande får jag varje kväll nu efter jobbet.

…

Tur förresten att jag köpte nya kläder till Daisy i London, för helt ärligt ser den där bodyn lite väl trång ut, byxorna lite för korta och strumporna för små.