Just nu

Om ni undrar hur längtan ser ut är det ungefär så här:



Håkan har flugit till Stockholm över dagen på viktigt möte och Daisy är lite fundersam över var pappa tagit vägen egentligen.

Kilopriset på den här?

Om någon nu skulle fråga mig om Daisys benlängd är svaret enkelt:
Samma mått som en kundkorg.

Saker man kan roa sig med i en bil:

Sätta underbyxorna på huvudet.
Till exempel.

Får vi en high five på den?

Historisk dag idag.
Först meddelade Kronprinsessan Victoria och Daniel att de väntar barn.
Och sen kommer vårt barn där och tar 14 steg alldeles själv.
Hon fortsatte traska på i korta små rundor mest hela kvällen.
Det skedde i ett fint gotländskt stenhus i Gammelgarn.

Imorrn lyckas jag kanske till och med att ladda upp ett litet filmklipp som bevis.

Tycker att V&D kan döpa sin dotter (ja, det känns som att det blir en flicka) till Daisy bara för detta stora framsteg (observera ordvitsen).

/Tack och god natt från en mycket stolt 34-årig mamma.

Innanför muren

Dagens utflykt gick till Visby.



Tänk att de här två är min familj.

Man kan tydligen fortfarande fynda på rean

Eller vad sägs om ett par jeans och en tröja för 19 spänn styck.
38 kronor, det är ungefär lika mycket som två Mango Morgonmums.

Crépes och en traktor

Dagens utflykt gick till Créperiet i Hablingbo. När vi var här förra sommaren, i juli, var det busslaster med folk och så lång kö till borden att vi åt i baren.
Nu var det nästan folktomt. Det var vi och ett par familjer till med bebisar.
När semesterfirarna lämnar ön och gotlänningarna börjar andas ut så... Hello föräldralediga!





Créperiet i ladan.





Tomt.





Jag åt Maxa, med rökt lax. Pannkakan ligger gömd därunder allt det göttiga.





Håkan åt nån med smält chevré och färsbiff. Han åt upp innan jag hann säga pffft.





Klientelet.





I restaurangen får man kaffe i såna här fina koppar. Man kan köpa dem också. Jag var sugen eftersom jag suktat efter dem länge hemma hos MrR. Han har sex stycken.
Men jag får fortsätta åka hem till honom och dricka kaffe för vet ni vad styckpriset var?
550 kronor!
Fråga: Exakt hur tät är min kompis egentligen?





På gården stod en traktor som Daisy blev väldigt förtjust i.





Eftersom tramporna var bökiga kom hon på att det var roligt att skjuta traktorn framför sig och öva på att gå.
Den leken skulle ha kunnat pågå fortfarande om hon fått bestämma.

Knark

Man går ju igenom olika faser i livet. Daisy en himla massa utvecklingsfaser just nu och jag mer eh what´s going on right now.

Så här:
• När jag flyttade till Hammarby Sjöstad första gången började jag knarka glossiga heminredningsmagasin för att få inspiration. Alltså, jag prenumererade på sjukligt många.
Nu: Liten släng av beroende kvar men relativt frisk.

• När jag sedan separerade knarkade jag blocket i jakt på billiga möbler. Jag kunde sitta i timmar och stirra mig blind på nya annonser och fick olika kompisar med bil hjälpa mig att hämta mina fynd efter jobbet.
Nu: Lägger bara ut annonser när vi rensar hemma. Kollar i stort sett aldrig annars.

• När jag och Håkan sedan skulle köpa bostadsrätt blev hemnet mitt andra hem. Jag hade benkoll på alla nya lyor som lades ut i det området och den storleken som vi ville ha. Hemnet-knarkare är ju ett välkänt uttryck vid det här laget.
Nu: Har inte kollat in sajten på över två år.

• När jag skulle gifta mig loggade jag in på Bröllopstorget.se ungefär en miljon gånger per dag, jag köpte äckligt dyra magasin, både i England och hemma. Detta pågick under hela planeringen, dvs åtta månader. Sedan sålde jag alla magasinen (säkert en halv meters hög) på bakluckeloppis till en tjej för under hundralappen. Hon sa att hon skulle lägga dem på väl valda platser i hemmet så att hennes sambo skulle fatta vinken och fria. Man ba: ok, så kan man ju också göra. Känner på mig att hon OM det blir bröllop kommer bli en bridezilla. Obs! Jag blev ingen bridezilla även om det kanske låter så här.
Nu: Bröllop? Orka bry sig.
(Vi flyttade för övrigt samma vecka som vi gifte oss. Allt på en gång så att säga).


• När jag nu fått barn knarkar jag mammabloggar och… Tradera (skäms lite för det). Alltså fynden man kan göra där är crazy. Det är lite för lätt att bara klicka in ett bud och en del av barnkläderna är ju sprillans nya. Men jag fattar inte riktigt, det mesta går ju sinnessjukt billigt. Om jag skulle sälja barnkläder skulle jag inte lägga ut dem på Tradera av just den anledningen.
Säger jag nu och om några veckor: Sitter här och lägger ut lite annonser bara. inga konstigheter alls.
Nu: In deep shit.

Nu är frågan: Vad blir nästa knark? Riktigt knark?

Gotland

Okej, jag vet att Stockholmare (brats i Visby och mediefolk på resten av ön) liksom har besudlat Gotland med sin hype.
Men vi är här igen också.
Jag har cyklat runt ön som 18-åring, jag har varit här i många år som ”ung” och festat i Visby osv.
Länge har jag försökt få hit min man also knwon as ”västkusten=bästkusten”-mannen och förra året gick det till slut.
Och han kastade sin motivering ”Varför åka någon annanstans när västkusten finns” överbord redan på Gotlandsfärjan.
Det ÄR något speciellt med Gotland. Ljuset! Och i år har vi hyrt samma hus igen utanför Katthammarsvik. Det får mig nästan, nästan att längta efter att ha hus.
Huset i sig är to die for, omgivningen karg, utanför dörren har vi en skogsdunge med kaniner och lite längre bort havet. Dagarna ägnar vi åt att åka till olika utflyktsmål med bilen och samtidigt lyssna på gotländsk lokalradio (humor!).
I dag ska vi till creperiet till exempel.
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget mer än att det är otroligt skönt att vara tillbaka på Gotland. Det räcker väl så kan jag tycka.

Vi har inte tagit några nya bilder än. Men det ser ut exakt som förra året, förutom jag då. Den där bullen är ju numer en krypande liten Daisy.

Hallen.

Huset och vår tvätt.

Köket. (Alltså de där preggojeansen, exakt hur sköna var inte dom)

Stranden och en posör.

Eget säte 43 kr

Daisy fick en egen vilostol på Gotlandsfärjan. Mycket nöjd.
Tror dock inte hon kommer vila så mycket i den.

Barndomen revisited

Jag har hört det förut och funderat på det en del nu på sistone. Att få barn är lite som att återuppleva sin barndom.
Det är ett glapp där på drygt 20 år då man ägnar sig åt annat (killar, festa, plugga, karriär osv) men så får man barn och börjar plötsligt titta på tv-program, läsa sagor, sy (ja jag syr nu), hänga i lekhörnor osv.
I går var vi på Skansen för andra gången i år. Daisy fick glädjefnatt vid lemurerna, skrattade så hon tjöt vid getterna och däckade lagom till björnarna.
Min gode vän och kollega Janne Flash brukar köra rundan Junibacken/Skansen/Gröna Lund i stort sett VARJE dag när han är föräldraledig.
Jag ska inte gå ut så hårt men Skansen ändå, som en glimt av barndomen igen.

Geten moonar.

Och så åt vi nybakta sockerkringlor så klart, som alltid när jag var liten.

Kärlek i luften

Skönaste paren från igår:

Brudparet med matchande träningsoveraller som de fick i present.

Och Daisy som blev helt till sig när hon träffade Wile igen.

Hon började med att slita av honom kläderna.

Och sedan ge honom så blöta kyssar att saliven droppade från pannan.

Kärlek and all that jazz

Nu drar vi i väg och firar de här två rackarna som gifte sig för några veckor sedan och nu har bröllopsfest.

Daisy är festklädd dagen till ära.

Förresten

Andra natten i rad utan flaska. Hon vaknar visserligen 15 gånger men somnar om fort bara hon får nappen och lite vyssjning.
Och så sover hon till efter sju.
Det är mycket, mycket bättre än kvart över sex.
Bonusgrej: Hon äter grymt mycket frukost.

Arty farty

Ok, jag vet inte vad ni gissade i går men vi var i alla fall på Fotografiska.
Där pågår just nu fem olika fotoutställningar. Det stora dragplåstret är Robert Mapplethorpe. Han har tagit många coola bilder men har en speciell förkärlek till penisar. Det stod äldre damer och plåtade av bilder på stora erigerade penisar med sina mobiler och svor när de inte lyckades för att de inte var så bra på att hantera mobilkameran. Men ändå, helt ogenerade och nära bilderna stod de och fipplade.
Jag vågade inte men det här är en av de mest städade bilderna.

Liu Bolin, aka The Invisible Man, var riktigt ball. Han målar in sig själv i alla bilder. Som här där han står bland läskburkar.

Francis Ford Coppolas fru Francis Coppola har gjort en utställning inspirerad av en minnesceremoni på Irland som påverkade henne starkt känslomässigt efter att deras son Gian-Carlo omkom i en båtolycka 1986.
Besökare kunde skriva egna lappar. Det var mycket tönterier som MIF och Carpe Diem men även några som var mer berörande. Som de här två:

Det står ”Till embryot, jag älskar dig” och ”Ni hade varit så välkomna alla ni sju. Ni sju små. P.”

Sen såg vi Northern Women in Chanel som den här kvinnan står bakom. Ungefär här började det spritta till i Daisys ben.

Så hon fick krypa vidare till nästa utställning som var Jacob Felländer, Eva Röses man.

 Där kände sig Daisy rätt ensam.

 Och undrade what all the fuzz is about.

 Sen tyckte hon det blev lite ljust när hon kröp ut från det mörka rummet och kände att det var läge för solglasögon.

 För där fanns de här stora fina fönstren.

 

Sen spanade vi in museishoppen där Daisy slickade lite på en barnbok som hette Göra Konst. 

Och så åt vi lunch i Fotografiskas restaurang som måste ha stans bästa utsikt.

 Den här snyggingen bjuckade.

Sen satte jag klistermärket på nappen och tänkte att det här är en bra affärsidé. Fotografiska borde trycka såna här nappar och sälja dem i shoppen.

Gissa var vi har varit

No more nattamat

Daisy växer upp alldeles för fort medan jag fortfarande tänker att hon är en liten bebis.

Hur länge kallas bebisar för bebisar egentligen?

Nu är hon i alla fall tio månader och jag har hela tiden tänkt att vi ska underlätta för henne i sovrutinerna för hon är ju så liten och ska inte behöva gråta.

Men så har jag förstått att det här med att ge henne välling mitt i natten när hon vaknar inte är något vi bör hålla på med.

Vi har tyckt det har varit en bra grej för hon slurpar i sig hela vällingflaskan, vänder sedan på huvudet och somnar om. Allt klart på drygt fem minuter och alla kan somna om.

Men BVC-sköterskan menade att detta är något vi bör sluta med ganska omgående. Antingen abrupt eller trappa ner genom att dryga ut vällingen med mer vatten.

Hon förklarade att det kommer bli några jobbiga nätter i början men att det i längden lönar sig.

Framförallt är det viktigt för Daisy för hennes tänder (alla två) måste få vila på natten och det måste hennes mage också.

Jag kände mig lite korkad som inte fattat detta tidigare.

Men det är ju aldrig försent att slänga in en ny rutin har jag lärt mig med barn så i går natt började vi med det nya.

Håkan tog den natten med lite mjölkersättning bara. Det resulterade i ett smärre haveri med Daisy som vaknade hela tiden och gnällde så Håkan var knäckt i går morse och fick sova vidare medan jag tog henne.

I natt var det min tur.

Jag körde hard core.

Det vill säga ingen flaska alls.

Det slutade med att jag sov i fotändan. Där står nämligen spjälsängen och Daisy pep varje gång hon tappade nappen, vilket i natt var ungefär var tionde minut. Så jag somnade vid spjälsängen och stack in handen och tryckte in nappen femtielva gånger i natt.

Lyckades ändå få henne att sova vidare hela natten utan flaska och utan gallskrik.

Men det känns som ett lotteri och vem vet hur det blir i natt.

Jag har tittat på den här boken i bokhyllan i tio månader och fnyst åt den och tänkt att den där kommer jag aldrig behöva läsa för Daisy är världens enklaste unge som sover bra hela natten.

Nu har jag börjat läsa första kapitlet.

Mest förvånad över att bli förvånad

Man vet att det är längesen man var ute när:
• Man (jag) dricker ur vinglaset på tre klunkar och pratar i 120 medan de andra vid bordet smuttar fint på sitt och lyssnar snällt.
• Man (jag) tänker en Irish Coffee till efterrätten kanske?
• Man (jag) blir chockad över hur unga alla är som sitter på uteserveringarna på Medborgarplatsen. Ser de inte ut som 15? Eller är det samma medelålder som alltid men jag som har blivit äldre?
• Man (jag) tänker: Undrar om det syns att jag fått barn?
• Man (jag) börjar kolla på klockan vid tio för att tröttheten knackar på dörren men håller ut till midnatt för att det är så himla trevligt. Sen är det morsning good bye.
• Man (jag) blir skärrad när en polisbil sladdat in på Medis, två poliser tar en snubbe som gör motstånd så det blir lite tumult och man (jag) tänker att oj, Stockholm har blivit så våldsamt.

Eh.
Då vet man att man borde komma ut oftare.

…
Allt detta hände i går kväll för övrigt. Om ni undrade alltså.

Smaken är ju olika och så

Nu när Håkan inte jobbar natt längre, jag inte har ensamma kvällar och vi är föräldralediga tillsammans resten av augusti undrar jag hur jag ska lyckas övertala honom att se de filmer jag helst skulle välja på Hemmakväll.

Just nu vill jag hyra:
• No strings attached

• How do you know

• Blue Valentine

• Love and other drugs

• Never let me go

• All good things

• Let me in

Svåra dramer, romantiska komedier, lite science fiction och en skräckis. Knappast hans genrer så att säga.

Vi får hyra The fighter helt enkelt.

Vissa dagar längtar jag tillbaka till tiden före bebis när man kunde ligga på soffan regniga dagar och bara titta på film. Eller en dvd-box.

Just nu tittar vi på danska ”Brottet”. Det är 20 avsnitt. Vi orkar ett avsnitt per kväll innan vi slocknar. 

Kan man ringa in sin mamma som barnvakt för att titta på dvd, det är inte okej va?

Att klä sig efter sin kropp

Kollade på Stureplan.se:s bilder från Stockholms modevecka. Blev mest illa till mods. Alla såg så svarta, skrynkliga, ängsliga och svåra ut.
Och vissa hade inte riktigt anammat det här konceptet att klä sig efter sin kropp.

Som Beatrice Ask.

Man kan ju göra som Regina Lund också och halvt gömma sig i ett tygsjok.

De enda som stack ut var i vanlig ordning karamelliga Le Kid.