Ingen badkruka direkt

Jag trodde att Daisy var klar i badet när hon satt i min famn så här:

Men när jag satte ner henne på golvet stack hon i väg med en jäkla fart: 

Hon såg ut lite som en superhjälte med sin mantel och badbaljan är hennes kryptonit:

Så kom hon fram och plaskade hej vilt och var sjukt nöjd:

 Det enda som kunde slita henne från baljan var löftet om att hon skulle få gå loss blöjlös en stund:

 Och det köpte hon.

Tur är nu mitt andranamn

Jag vinner aldrig någonting.
Men så vann jag ju den där natten i en svit på Park Inn.

Idag hände det igen.
Jag var i Nacka Forum och försökte behärska mig på Zara-rean när telefonen ringde.
Det var Boots i samma galleria.
Jag var där för nån månad sedan och fyllde i nåt tävlingsformulär i kassan när jag betalade. Man skulle motivera vad man gillar med Boots.
Lätt för mig som fullkomligt älskar't så jag skrev ner nåt på några sekunder.
Och så valde de mig!
Vann ett presentkort och shoppade loss både till mig och maken.
Nu ska jag gå och köpa en trisslott.



En påse fylld med det här:

En lång natts färd mot dag

Just nu sitter vi och väntar på att Håkan ska vakna efter sitt sista nattpass… någonsin?!
Nu väntar drygt två månader där vi ska vara helt lediga tillsammans alla tre.
Lilla familjen.
Inte undra på att vi ser smått hysteriskt glada ut på bilden.
Vakna nu Håkan, vaaaaaaaaaaaaakna!

Chilla

Daisy gjorde inte många knop på sitt sista pass på babysim i onsdags. Hon tänkte mer att: ”Nu kan jag ändå allt så jag chillar lite istället.”

Chillar lite i badringen. En stil för sommaren.

Sen testades flytväst för första gången.

Bra inför båtturerna på landet i sommar.

Titta jag flyter!

Utmärkt att chilla i också.

Och hänga. Bokstavligt talat.

Nu kliver jag upp från den här bassängen på ett tag.

Såpbubblor

Som sig bör fick Daisy med sig en present när hon lämnade barnkalaset.
Såpbubblor var konstigt, fascinerande och rätt så hilarious.

Första barnkalaset

Daisy har varit på sitt första barnkalas i dag när Wile firade sin första födelsedag.
Daisy och Wile ska ju gifta sig när de blir stora är det tänkt. Daisy verkar gilla detta arrangemang för hon kastade sig över Wile så fort hon såg honom.
Det var en massa andra barn på kalaset också men Daisy ville bara posera med Wile.

Ny grej sen man fick barn: även de vuxna umgås genom att sitta på golvet.

Daisy charmade även Wiles pappa Magnus.

Hon fattade det här med att det gäller att få sin blivande svärfars godkännande också.

Massa roliga leksaker fanns det.

Magnus och Wile matchade varandra med hängslen och blå tröja. Fashion!

Wile är som de flesta män – mer intresserad av tv:n än sin kvinna.

Även om Daisy gjorde sitt bästa för att fånga hans uppmärksamhet.

Till slut tog hon till våld för att pussa honom.

Efter hångel måste man ta vätskepaus. 

Wile var helt utmattad efter Daisys burdusa närmanden.

Efter det försökte han hålla avståndet.

Då fick Daisy nåt vilt i blicken. Spela svårfångad är ju ett välkänt knep för att få någon att vilja ha en ännu mer.

I bland säger en bild mer än tusen ord.

Till slut pustade ettåringen ut hos sin farfar. Där var han trygg.

Är det nån dresscode?

Daisy ska på sitt första barnkalas idag.
Hennes blivande man Wile fyller ett år.
Jag lät Daisy välja klänning och jag vet inte, denna skulle väl kännas lite överklädd?
Men man förstår ju att hon vill göra sig fin.

Alla på en gång

Svärisarna kom förbi på en snabb fika under sin roadtrip från västkusten till... wait for it... mina föräldrar.
Och min svåger var med i bilen för att möta upp... wait for it... min kompis.
De är nämligen ett par.
Den här familjen alltså. Vi kanske borde bilda kollektiv.

Någonstans någonstans?

Okej, så här:
Badrumsmattan är försvunnen. Håkan dammsög häromdagen och tog då bort alla mattorna. Alla andra mattor är tillbaka på sin plats men inte badrumsmattan.
När jag frågar var han lagt den säger han att det vet han inte. Han minns inte.
Men den ligger någonstans säger han.

Om det är någon som vet var någonstans är kan ni väl höra av er.

Tack på förhand!

Att vara ett namn

Var som sagt på jobbets sommarfest i går.
Många påpekar gärna högljutt hur ängslig mediebranschen är, att folk bara vill vara ett namn, synas med de rätta personerna och ha den största bylinen.
Men så undrar man om det inte är så att de som säger detta så högljutt också är de allra ängsligaste.
Det jag märkte i går var dock hur mycket som kan hända när man varit out of the mix i nio månader. Folk som blivit ihop, kollegor som plötsligt är höggravida, oväntade personer som har en fling, hur mycket snyggare vissa blivit med åren och hur mycket sämre andra åldras. Och så har det kommit upp nya stjärnor på mediehimlen.

Jag satt och pratade med en av tidningens största namn och vassaste pennor (hatar dock det uttrycket, att vara en ”penna”, dvs begåvats med att skriva bra).
Han hade just gått upp på scenen och tagit emot ett pris å sin sons vägnar, sonen som jobbar på samma tidning kunde nämligen inte vara där just då.
Han var ju stolt som en tupp så klart men garvade också rått när han konstaterade att majoriteten av de som satt i publiken inte hade en susning om vem han var utan undrade mest varför någon dragit dit sin farsa.
Jag garvade bort det där som nonsens och sa att självklart visste en massa kollegor där vem han är.

Så satt jag med några kompisar från min gamla redaktion. Mitt emot sitter en ny reporter. Jag presenterar mig och tar i hand, säger att jag jobbade på samma redaktion en gång i tiden.
– Jaha, vad gör du nu då? frågar reportern.
– Jag är föräldraledig.
Då vände reportern bara bort huvudet. Jag var ju helt ointressant.
Jag garvade faktiskt åt det också. Jag har faktiskt självdistans och fattar att jag inte är någon man bör lägga på minnet.
Ändå, jag kunde ha varit hans chef men nu var jag bara nån ointressant medelålders kvinna som är hemma med en unge.
Orka ödsla samtalsminuter på henne liksom.

Och så är det ju, nya gardet tar över. Nya vikarier super sig dyngraka på företagsfesten, har inte en aning om vilka i det gamla gardet är och skiter lite i vilket.

Men jag tänker fortfarande på den där stackars vikarien som står och pratar med mig och några till och plötsligt pekar på en tjej längre bort och säger:
– Är det inte hon som är ihop med Håkke?
Lite förvånat tittar jag upp:
– Nej, alltså det är jag. Jag är till och med gift och har barn med honom.

Den där vikarien ville just då hoppa i kanalen tror jag. Men jag tänker så här: Hon är förmodligen den enda i årets skörd av vikarier som nu vet vem jag är och kommer i håg mitt namn.

Klädsamt

Med risk för att vara övertydlig möttes Håkan av det här när han vaknade och jag var på jobbet:



Helst skulle han se att jag hängde fram Daisys kläder vid skötbordet så här varje morgon så att han slipper välja och försöka hitta lämpliga färgkombinationer.
Med det inte sagt att Daisy ändå kan få på sig kläderna bakochfram men det är smällar man får ta.

Så himla fashion

Gjorde en sån där grej som tydligen är tha shit i modebloggsfären - dvs att uppifrån plåta skorna i sällskapet.
Tydligen får det benen att se smalare ut.

Och nästa vecka tänkte jag kanske åka till Gröna Lund och lura mig själv i en sån där crazy smalspegel.
Illusion. Skön grej.

Just nu:

Dricker öl på jobbets sommarfest. Tänker att om jag nu jobbat några timmar senaste veckan har jag gjort mig värdig av drinkbiljetterna.
Får rapporter hemifrån om en bajsfest utan dess like. Daisy valde att inte bara bajja ner sig själv utan även sin gudmor som är barnvakt.

Och här på festen börjar det sjungas karaoke fast det inte finns någon karaoke.
Känns som vi är bara sekunder från att den här festen spårar ur.
Det mest spännande är att jag är med och kan beskåda detta.

Förtydligande: Jag kommer alltså INTE som förr om åren att stå för skandalerna.

Inte utan min snuttefilt

Daisy har hängt lite med Thea idag.
Thea var väldigt fascinerad/förbryllad över att hon och Daisy hade likadan snuttefilt.
Chocken i hennes blick när hon insåg att hon inte var ensam om denna i världen och den talande minen som avslöjade att hon ville ta över Daisys också.
Mycket gulligt.

Hm, den där rosa trasan känner jag igen.

Bäst att hålla hårt i den. Verkar ju vara någon slags massproduktion på gång och min kan förväxlas. The horror!

Multitasking

Dåligt bloggande idag. Det beror främst på:
1. Min dator är på rehab och jag gillar inte så mycket att blogga från mobilen. Datorn gjorde dock en Lindsay Lohan och pallade inte rehab riktigt. Datorn byttes ut och ny kommer imorgon.
2. Pepinho har varit här. Det blev lite sent igår så jag passade på att sova i förmiddags när Daisy sov = när jag i vanliga fall har tid att utforska internet.
3. Vi har varit på babysim (sista gången för terminen. Daisy körde nån slags relaxed slackerstil i badringen.)
4. När Daisy sov på eftermiddagen umgicks jag med min man (=vi tvättade, drack kaffe och plockade ur en diskmaskin)
5. Jag har lagat mat länge med Daisy på armen eftersom hon går igenom en period när hon vill vara nära, nära hela tiden.
6. Gjorde chorizolasagne till Markus Larsson som jag bjudit över på middag.
7. Daisy fick vara med en stund och gillade Markus mycket. Men framförallt hans glasögon. Till hennes stora besvikelse var de dock inte att leka med eftersom de var specialbeställda från Italien, svindyra och nyligen lite söndertrampade på Sweden Rock.

Sju sorters kakor idag

Daisy har ett favoritprogram. Oavsett var hon är i lägenheten eller vad hon leker med släpper hon allt och tar sig i ilfart till tv:n.
Det är "Mitt kök" i "Nyhetsmorgon som lockar.

Inte fjäderlätt direkt

Tänk att man har ätit sill och färskpotatis till förrätt.
Man har ätit hemgjorda köttbullar med rårörda lingon, gräddsås och mos till varmrätt.
Man har druckit öl.
Och så lägger man sig orörlig på soffan för att titta på "So you think you can dance".
Då, just då, känner man sig rätt fet.



Jag är ändå rätt bra på att dansa tryckare.

Att ärva är en ära

Snygga Sofia på jobbet kom förbi mitt skrivbord med två stora påsar med barnkläder i storlek 74 och 80.
Så himla schysst. Nu är Daisy rustad för sommar och höst.
Och jag såg ut som en baglady när jag gick från jobbet.
Ändå skönt att ha nåt i händerna, känns ju lite tomhänt att inte dra en barnvagn.



Storlek 74 utspritt för tvätt och en påse fylld med 80.

Joråsåatte

Dagens utspökning

Ser nu när jag får ett MMS av maken att dagens outfit på Daisy kanske inte var helt lyckad.
Hon ser lite ut som en kille utklädd till clown.




Ändå var det jag som valde kläderna imorse och tog på henne.
Förra veckan la jag bara fram kläderna.
När Håkan kom till jobbet med Daisy hade han satt på henne byxdressen bak och fram.
- Jag tyckte knapparna satt lite konstigt, sa han när jag påpekade detta smått road.

Kul namn faktiskt

Grattis på namnsdagen min Håkan!

Dagen till ära får du vara med din dotter hela dagen. Kul va?

Degen måste in

Läser Metro på tunnelbanan precis som alla andra.
På väg till jobbet precis som alla andra.
Bannar att jag ska jobba en solig dag som alla andra.
Men är ändå glad över att gå på möten, äta lunch och sitta på ett kontor.
Till skillnad från många andra.

Sparkdräkt för vuxna är faktiskt trendigt

Bjöd mamma på en sen lunch på Systrarna Voltaire i Sickla som tack för hjälpen med Daisy.
Det blev en kort shoppingrunda också och jag fyndade en byxdress på H&M för hundra spänn.
Var dock lite osäker på om jag kan bära upp detta trendiga plagg så jag provade den och frågade Håkan vad han tyckte.
Möttes av… gapskratt.
Inte riktigt den reaktionen jag var ute efter.
– Är inte det där en sån där onepiece, frågade han.
– Eh nej, de ser heeeelt annorlunda ut.
– Vill du ärligt veta vad jag tycker?
– Ja!
– Det ser ut som en sparkdräkt. Som den Daisy har på sig.

Ska nog lämna tillbaka den där byxdressen.

Ministyle och megastyle.

En helg att leva på länge

Okej, ni kanske tror att jag skiter pengar.
Så är det inte.
Tyvärr.

Men den här helgen har ju faktiskt varit magisk. Behandlingen på Nynäs Havsbad i fredags finansierades av ett presentkort jag fick förra sommaren. Jag och Håkan tillbringade en helg där när jag var höggravid och jag tog en massa behandlingar (de som gick i det tillståndet) men presentkortet var så sockrat att det fanns deg kvar.
Det tackade jag för i i fredags.

Och i går checkade vi alltså in på Yasuragi Hasseludden som var min bröllopspresent till Håkan. Han har varit lite skeptisk till detta, tyckte att jag lagt för mycket pengar på en present när jag bara har föräldrapenning.
Men nu… not so skeptic anymore.
Det här stället var det bästa spa jag någonsin varit på. Lite flummigt tyckte jag till en början att gå runt i en badrock (yukata) hela tiden och ha en rund korg som handväska. Men jisses, vad gött det var att inte behöva bry sig om vad man skulle ha på sig eller hur man såg ut. Man satt liksom i pyjamas och åt i restaurangen kändes det som.
Och alla fick en likadan baddräkt eller badbyxor. Det var lite som att alla var blå smurfar. Fast i Japan.

Och den där ansiktsbehandlingen jag fick i går med CoffeBerry var magic dust för min hy. Det där såret som alltså inte är munherpes syns knappt längre.

Dessutom fanns det något slags vilostolar som rörde sig som vågor som man skulle ta en powernap i på 20 minuter. Jag och Håkan körde dubbeldos.

Och så fanns det värma källor. Och så fanns det en skön bassäng. Och så fanns det färsk frukt. Och grönt te. Alltså ni hör ju… jag låter som att jag är frälst och börjat tala i tungor.

Så kom vi hem och Daisy hade ju haft det toppen med mormor och inte saknat oss alls. Så då övervägde vi att vända om och checka in igen och sitta på det där soldäcket och läsa en bok.

Men det sa plånboken nej till. Eller som killen i receptionen sa vid utcheckningen:
– Stämmer notan?
– Ja, svarade jag.
– Ja, tyvärr va?

Gött.

Min handväska. 

Jag vid middagen.

Håkan demonstrerar var fickorna är på yukatan, dvs i armarna.

Viktigt meddelande

Min hy är nu len som en bebisrumpa.

Och bebisrumpan där hemma sov tydligen till halv nio imorse.

Slut på meddelande.

Ett liv i lyx

Har just checkat in på Hasseludden Yasuragi för att fira vår bröllopsdag i efterskott.
Började med lite champagne och ska snart bada.
Detta känns i detta nu som paradiset.



Välkomstdrink.


Utsikten från rummet.



A little piece of heaven.

...
För er som undrar har Daisy det väldigt bra hemma med sin mormor.
Det bästa med det här: Vi får sova en hel natt ihop utan avbrott OCH vi får sovmorgon ihop.

Att säga ”bu” är tydligen inte skrämmande utan hysteriskt roligt

Älskar detta

Andra kvällen i rad det blir spontanhäng med vänner på balkongen.
Detta är det absolut bästa med sommaren. Och vår lägenhet.



Efterrätt.


Andreas och Linda med efterrätten i högsta hugg.

Linda har just berättat en smått traumatisk men otroligt underhållande historia från sin barndom.
När hon var tio år hade hon ett relativt seriöst förhållande med en kille.
Det höll i ett år vilket nästan är en livstid då.
Men Linda blev dumpad. Killen hade nämligen sett filmen Splash och på riktigt fallit för Daryl Hannah.
Störd grej att bli dumpad för en Hollywood-skådis som dessutom är 25 år äldre.
Men när han kom över den omöjliga förälskelsen tog Linda tillbaka honom.
För att snart bli dumpad igen.
Denna gång hade killen sett Lena Philipsson uppträda i en folkpark som agent 006.
Killen hävdade att Lena tittade på just honom i publiken och att det var kärlek vid första ögonkastet.
Så var tioåriga Linda singel igen.

Nu är hon ihop med min svåger. Nåde honom om han ens kommer på tanken att välja Daryl Hannah eller Lena Philipsson framför fina Linda.