Här har ni fingret

Det sägs att det är kaos på Centralen.
Det sägs att en massa folk sitter fast på tågen.
Det sägs att SJ har kört ihop det totalt.
Daisy säger: Up yours SJ!

Vassego SJ!

Daisy har lärt sig att flyga is tha shit. Och så ska man så klart ta Arlanda Express för det är miljövänligare än taxi. Konstigt att Arlanda Express kan gå utan problem men inga av SJ:s tåg.

Första gången på tåg.

Och så ett par timmar senare kan Daisy softa i farmor och farfars soffa i pyjamasen. 

Daisy–tågkaoset: 1–0.

Pursvensk

En dag med många första gången.
Första gången jag ammade på Arlanda Express till exempel.
Flygpremiären gick bra.
Vi blev kroppsvisiterade vid säkerhetskontrollen. Daisy garvade bara.
Hon somnade vid gaten. Protesterade lite under flygningen innan hon slockande igen.
Ingen som känner Daisy är förvånad över att hon skötte sig exemplariskt.
Hennes pappa säger att hon är ett A-barn.
Ett praktexemplar.
En ful gubbe på Expressen skulle nog kalla henne pursvensk.

Svennebanan?

Not able to sign

Julklappar fixas i sista stund, Daisys första resväska packas, dopkort ska postas.
Det är några hektiska timmar nu på förmiddagen innan det officiellt är dags att inleda julfirandet.
I dag ska Daisy få flyga flygplan för första gången.
Alltså inte i mina armar ovanför mitt huvud utan på riktigt.
Hon har fått sitt första pass och kommer ha flugit tre gånger innan hon är fem månader. Till en världsstad, ett solparadis på en annan kontinent och till… västkusten.
Men dit behöver hon nog inget pass. Även om det är långt.

I passet har hon en bild (där hon ser ut som en korkad sumo och stirrar på ett gosedjur på en pinne bredvid kameralinsen). Det där fotot ska hon också leva med tills hon är fem bast. Men förhoppningsvis ser hon inte ut så längre då. Det vore ju lite freaky.
Ja, allt ser ut som ett riktigt pass.
Förutom där namnteckningen ska vara då. Där står det ”Kan ej underteckna / Not able to sign."
Jag tycker det är väldigt roligt.

Va, har du inte övat på din namnteckning än?

Men det kan ju vara bra det här med id-handling. I fall hon får fler överraskningar i posten som häromdagen.
Annars kan det ju gå som för lille Ted:
Ettåring var tvungen att visa leg

Min dotter är en kontaktannons

Det är inte bara jag som blivit pysslig.
Det har även Daisys blivande gudmor blivit. Hon är min bästis. Jag tycker det är fint att fortfarande säga bästis. Väninna låter så gammalt och vuxet. Och vi vägrar att växa upp.
Hennes julklapp till Daisy hade hon gjort själv.
Jag tycker de är alldeles fantastiska!

Custom made for Daisy.

Speciellt den nedersta vill gudmor att Daisy ska ha på sig 

när hon hämtar henne på dagis i framtiden, 

så att hon kan ragga på frånskilda män.

Dopad

Vi hade bestämt oss för att inte göra Daisys dop till någon stor affär.
Nu har jag just gjort klart andra lasset med kort. Totalt runt 30 inbjudningar.
Vad faan hände?
Jag har dessutom gjort korten själv – suttit och klippt med en vågsax från Panduro, klistrat och fixat.
Vad faan hände?
De här med att få barn kan göra skrämmande saker med en.
Men jag vill fortfarande ha en efterfest på dopet som ska bli världens fylleslag.
Är jag en dålig förälder då?

Välkommen dåra.

Det kom ett brev till

Tomten kommer tidigt i år…
I går fick alltså Daisy sitt första brev som var en bokpresent.
I dag fick jag ett brev på posten.
Det innehöll ett presentkort på gratis träning en månad på gymet runt hörnet där jag bor.
Min f d kollega och numera granne hade skickat det efter att ha hört min bön.
Är inte det snällt så säg.

Hejdå gravidkilon och degmage.

En näve eller två

Ni kanske har tänkt på det här med en näve i munnen på de senaste bilderna.
Daisy har upptäckt sina händer.
Hon har upptäckt att de smakar väldigt gott.
Häromkvällen lyckades hon trycka in båda nävarna samtidigt.
I bland kör hon i handen lite för långt när hon precis har ätit och kräks.
När jag en bulimiker vid min barm?

Munnen full så att säga. 

Klyftigt värre

Hur vet man att en tremånaders bebis är tjock?
Svar: Hon har redan cleavage.

Schysst urringning va?

Kampen fortsätter

Gick upp en storlek i blöjorna idag.
Försök att bajsa igenom nu bebis.
Moahahahaha.

(Misstänker att det där skrattet kommer fastna i halsen inom kort).

Mamma–Daisy: 1–1

Före: I blöjstorlek 2.Visst ser de lite tajta ut?

Dagens outfit

Dagens outfit: Röda brallor från Lindex (ärvda från kusinen) och body, custom made. Vilka bitcharna är ska vi berätta en annan dag.

Humör: Glad och stolt över att vara inne på dagens tredje klädombyte.

Underlag: Spjälsängstäcket eftersom babysittern är genombajsad och ligger i tvättmaskinen.

Lärdom: När ungen bajsat igenom allt, kolla då skötbordet lite extra så inte det kommer bajs på nya kläderna också. Och när ungen fått sitt andra byte, kolla då så hon inte kräks direkt. Sa jag förresten att pyjamasen från imorse var ny och att det var första gången hon använde den?

En man med många kvalitéer

Jag älskar att min man snusar.
Det var nog mest det jag föll för hos honom faktiskt.

Suddigt bildbevis. Prillan låg för övrigt på golvet vid sängen.

Apropå...

... det här med att Daisy bajsar mycket.

Daisy–mamma: 1–0.

Brunch

När Daisy varit vaken en timme för att mysa, prata (gurgla), titta sig omkring och eventuellt köra hyenan brukar hon knoppa in en stund igen i babysittern.

Nu har hon börjat gilla snuttefilten och kommit på en ny sovstil:

Cover up.

Och så från sidan.

Då passar jag på att äta frukost. Eller lunch som det kallas for all those working people vid den här tiden.

Brunch?

Dirigenten, lejonet och hyenan

Daisy har vissa uttryck för sig som inte går att ta miste på.
Vi kallar dem dirigenten, lejonet och hyenan.
Oftast kommer de i den ordningen också.
Det är hennes sätt att förklara att hon är hungrig.

Så här går det till:

1. Först börjar hon vifta med händerna för att påkalla uppmärksamhet. Hon viftar vilt som en dirigent.
2. Sedan kommer lejonet. Då morrar och mullrar hon lite för att dirigenten inte funkat till önskat resultat.
3. Till slut brister hon ut i ett slags skrik (som en hyena) som kan nå sin kulmen i gråt. Då jävlar är det dags att plocka upp henne till bröstet.

Ungefär så här låter det:
Daisy gör hyenan

Så här kan dirigenten se ut:

Här är hon väldigt ny och vill visa att pappa pratar lite för högt.
Dirigenten funkar alltså också för att be folk hålla käften.

Det kom ett brev

I posten låg ett stort brev idag adresserat till Daisy.
Hennes första alldeles egna brev.
Däri låg en så otroligt fin present från mammas och pappas kollega på tidningen.
Den eminente skribenten Svante Lidén hade skickat en bok till Daisy.
Han hade till och med skrivit några rader på första sidan till henne.
Hur fint är inte det så säg.

Jag kan inte läsa än men kom på en briljant idé:

Mamma och pappa kan ju läsa för mig. 

Shit, vad de ska få läsa denna. Hundra gånger minst.

Skönhetssömn

Tolv timmar per natt minsann.
Så skrev jag igår. Bara för att jag skröt lite om hur bra, och framförallt länge, Daisy sover om nätterna bestämde hon sig för att gäcka lite med mig.
Tänkte att hon minsann skulle visa morsan.
Så hon sov 14 timmar i stället.

Men se god morgon då.

En bekant röst

Lyssnar på min kompis L som hoppar in som radiopratare denna morgon. Mycket stolt är jag.
Och tänk, hon låter precis som när hon sitter hemma i min soffa.
Då brukar hon ha Daisy i knät och göra en massa ljud från olika djur tills Daisy kiknar av skratt.
Favoriten är apan som L gör väldigt autentiskt.
Jag bad henne göra apan för Daisy i sändning vid halv tio. Vi får se om hon vågar.

Tills dess lyssnar vi vidare och de hade just den goda smaken att spela min favorit bland förra årets jullåtar – ”A Christmas Duel” med Cindy Lauper och The Hives.

Lyssna här på låten

Dagens outfit

Dagens outfit: Störtskön body från BabyGap.

Humör: Gapflabb.

Insikt: Svart är slimmande även på bebbar.

Mirakelkräm?

Var förbi jobbet i måndags och möttes av många fina komplimanger om att jag såg pigg och fräsch ut.
Tänker att det måste ha något med den här att göra:

Mirakelkräm?

Jag köpte den på NK förra veckan för födelsedagspengar från svärföräldrarna. Har suktat länge och tänkte att jag nu skulle unna mig.

Kan det vara en mirakelkräm månne?

Eller ska jag tacka Daisy för att hon sover så bra?

Jag står faktiskt bakom en smärre hysteri för ett par år sedan kring en ”mirakelkräm”.

Jag var korre i London och skrev om den då nylanserade No7 Protect and Perfect. Brittiska kvinnor köade för att få tag på antirynkkrämen. Jag slogs för att få tag på ett exemplar och testade för tidningens räkning. Knäcket hamnade på löpsedeln (likaså min nuna) och vi sålde sjukt mycket tidningar.

Hysterin kom till Sverige med, så småningom tog bl a H&M och Åhléns in krämen.

Sjuk tanke om det var så att jag orsakade detta...

Har ni testat No7 Protect & Perfect? Tycker ni den funkar?

Jag använder fortfarande serumet och ska fylla på lagret när jag åker till London i januari.

Så här såg det upp i ett av uppföljningsknäcken. Se faksimilen i texten. 

Den bilden var på löpet... Helt sjukt.

Fördummande tv

Jag har fortfarande lite problem med all denna tid jag har att fördriva sedan jag fick Daisy.
Missförstå mig inte, dagarna går fort och jag fattar inte riktigt hur det går till, men däremellan alla bebisbestyr finns det små håltimmar.
De fyller jag med skräp-tv.

Så här kommer en lista på de serier jag spanar in just nu:

1. Project Runway. Sänds varje dag 15:55 på Tv3. I dag var det final av första säsongen. Rätt person vann för en gångs skull men uj vad länge sen 2001 känns. Fult mode och Heidi Klum ser typ fet ut (för att vara supermodell alltså). Och detta är post three babies. Det nya size zero-idealet har skadat mig.
2. Biggest Loser. Motsatsen till Project Runway kan man säga. Går på Kanal 5 kl 19. Final förra måndagen. Som jag bölade.
3. The Hills. Är nu inne på femte säsongen och är fortfarande heligt förbannad på Spencer Pratt. Vilken äcklig snubbe han är.

Daisy sitter som fastklistrad framför tv:n när jingeln till Project Runway börjar.

Dessa serier ska jag ge en chans:

1. The Big Bang Theory. Har börjat lite, ej fast än.
2. Dexter. Snart sett klart första säsongen. Fattar fortfarande inte what the fuzz is all about.
3. Glee. Ser jag fram emot.

Bra eller anus?

För att ni ska få lära känna Daisy lite tänkte jag göra en topp tre-lista på hennes främsta och något sämre egenskaper.

På pluslistan:

1. Hon sover tolv timmar per natt, 21:30-09:30. Med två avbrott på natten då hon vill ha mat i cirka tio minuter innan hon slocknar igen. I bland tar hon sovmorgon och sover till lunch. Det passar mig perfekt och jag har inte fått känna på nåt av det där med att man blir så sliten och trött av att ha barn. Än alltså. 
2. Hon är i stort sett alltid glad. Hon skrattar åt alla, är trygg i andras famn och somnar och vaknar med ett leende. 
3. Hon är tjock. Det är bra. 

Mätt, jag?

På minuslistan: 

1. Hon bajsar ohyggligt mycket. Jag byter minst sex bajsblöjor per dag. Min kompis berättade att hon bytte blöja på sin son var sjätte vecka när han var lika gammal som Daisy. Det är skillnad på barn och barn uppenbarligen. 
2. Hon växer upp för fort. Jag får panik över hur snabbt hon gått från nyfödd till en bebis som helst vill hoppa med sina små ben i knät på mig. Tolv veckor. Jag säger som svärmor: ”Tänk om vi skulle växa i samma takt hela livet, hur skulle vi då se ut egentligen?". Nu måste jag byta blöjstorlek också (med tanke på punkt 1). 
3. Hon bajsar ohyggligt mycket. Jag kom inte på något mer på minussidan men det här bajjandet alltså det tar mycket av vår tid. 

När man bajsat igenom två klädbyten får man ligga i bara blöjan.

Pushing Daisy

Så nu är oskulden tagen.
Jag vet inte riktigt vad som kommer berättas i den här bloggen ännu men en sak är säker; Det mesta kommer att handla om Daisy.
Daisy är min dotter som är tolv veckor gammal i dag. Hon tar upp i stort sett all min tid och hon är så klart alldeles underbar.
Säg hej till Daisy! 

Våra dagar går mest ut på att vi tar olika turer med barnvagnen. Just nu är det som ett gympass att dra vagnen i snön.
Pushing Daisy.
Det ägnar jag mig åt om dagarna.

Oskuldens tid är förbi

Det här är slutet.
Eller början.
Det beror på hur man ser det. Vi kan i alla fall konstatera att jag nu kliver över en gräns som jag svurit inför mina vänner och min man att aldrig göra.
Men till slut föll jag för frestelsen. Absolut inte för trycket. För det fanns inget tryck.

Tvärtom.
Så here we go.
Vad är det nu då som är så illa?
Jo, jag har startat en blogg. En fucking jävla blogg. Och ännu värre, en mammablogg.
Så mycket kliar det i mina fingrar.
Så uttråkad är jag.
Eller så stort är mitt bekräftelsebehov.
Journalisten i mig pockar på uppmärksamhet.
Vi börjar som i AA: ”Hej, jag heter Susanne och jag är en bloggare”.
Men istället för att vara en anonym alkoholist är jag en anonym bloggare, AB.
Anonym på det sättet att jag inte tänker säga till någon jag känner att jag har en blogg.
Än.
Men jag kommer ju inte hymla med min identitet.
Shit, vad ängslig jag verkar.

Men nu kör vi!