Jag har överhuvudtaget ingen makt över min egen tid. Barnen har den makten.
Och de utbytttjar den till fullo och testar mitt tålamod till max.
Imorse, måndag morgon förstås, var en sådan helvetesmorgon.
Siri ville ingenting. Allt var fel. Antingen är det Lily eller Siri som är på det humöret. Aldrig samtidigt.
Siri ville inte ha blöja. Siri ville inte klä på sig. Siri ville inte gå till förskolan. Siri ville inte borsta ränderna. Siri ville inte ha hårspänne. Siri ville inte ha skor. Siri ville inte gå själv. Mamma skulle bära.
Daisy försökte muta med vindruvor men Siri ville inte ha "duva".
Håkan var sjuk. Håkan hade en fucking mancold. Håkan hade inte ork att hjälpa till att ta barnen till förskolan och skolan.
När jag krånglat in Siri i bilen berättar Håkan för Daisy att hon förstört snowracern. Snowracern som han sa att hon inte fick dra den på ett visst sätt för då skulle den gå sönder.
Daisy drog den på ett visst sätt.
Den gick sönder.
Jag blir helt förtvivlad, orimligt ledsen, och säger i bilen med gråten i halsen att mormor faktiskt gett den där snowracern till henne i julklapp när hon var två år och sådana minnen betyder mycket för mig för mormor är död.
Så säger jag till en sexåring.
Sexåringen börjar, föga förvånande, att gråta och säger förtvivlat förlåt.
Vi kommer fram till förskolan. Daisy vill inte gå ut för hon är ledsen.
Siri börjar gallskrika: "Vi ska lämna Daisy på skolan först!!"
Jag lyfter ut Siri ur bilen. Hon skriker: "Pappa ska börs mig!!"
Flera andra föräldrar tittar bekymrat. Överseende. Medlidande.
Jag mumlar mellan sammanbitna tänder: "Pappa kan inte bära för pappa är hemma sjuk".
Bär in Siri på förskolan med hennes skor i händerna. Barnen på gården tittar.
Hon skriker: "Jag vill inte vara ute!!"
Jag går in för att lämna av grejerna. Siri ligger ner på golvet i kapprummet och skriker.
Jag tar upp henne under armen och går ut på gården.
Lily skuttar fram glad som en sol.
Daisy tjurar i bilen.
En annan förälder påminner om plastskydden jag fortfarande har kvar på fötterna. Att jag kan halka på dem.
Jag sätter Siri i en pedagogs knä. Ber om ursäkt. Säger att Siri är på sitt värsta humör. Ger henne skorna och vantarna som Siri vägrar ha på sig. Siri tystnar i pedagogens knä. Jag säger hejdå och går.
Pedagogen ropar att Siri säger att hon vill ha en puss av mamma.
Jag går tillbaka till Siri, pussar henne och säger lite väl sarkastiskt: "Nu har du lite dåligt samvete va?"
Bad mom.
Kör Daisy till skolan under tystnad. Kör in till jobbet. Träffar en kollega när jag köper kaffe. Han säger: "God morgon!"
Jag svarar: "Der är en jävla fittmorgon!"
Hej måndag. Jag hatar dig.
