Fjällen? Fjällen!

Som jag längtat efter detta. Åka skidor med barnen, vara timmar utomhus, hasa runt i underställ och vara i en stuga som frossar i furu.

Idag har Daisy lärt sig åka slalom. Hon är enligt sin far en naturbegåvning. Jag och twinsen tittade mest på. 

    
    

 

God jul!

Julaftons morgon inleddes traditionsenligt med julkrubba i kyrkan.  

  Förbereder psalmerna.   
Siri med farmor. 

  Jag och två tredjedelar av barnen.   
Förväntansfulla. 

  Siri.   
Vi tände ljus för mormor och Daisy sa:"jag önskar att mormor levde."  
Siri hittade Jesus-barnet.   
   
Och hon hittade ett får...

Årets gran...

Är tre meter hög och så stor att ljusen inte räcker till. Det är en sån där Disney-gran jag drömde om som liten. Daisy var dock fundersam över varför jag vägrade röda kulor och förstod inte motiveringen att "de passar inte in i stilen i år."

Oavsett blev de nöjda och den här bilden tog Lily av Siri när de på sitt egna speciella språk kom överens om (tolkar jag) att Siri skulle posera framför granen.  

 

Varför man aldrig ska handla julklappar med en femåring

Daisy: Tyckte du om skidglasögonen som vi köpte till dig i julklapp mamma?
Jag: Jag har ju inte fått dem än. De ska jag säkert få på julafton. 
Daisy: ...Jag: Du fick nog inte säga det där. Det var en överraskning. Alla paket öppnar man först på julafton. 

Daisy: Du behöver ju inte säga till pappa att jag berättade. Det kan vara en hemlis. 

#kalendergate

Daisy har redan gett upp på årets julkalender. Tio minuter in i första avsnittet igår sa hon: "När börjar julkalendern egentligen?" Ett klart underkänt betyg kan vi konstatera. Och hon verkar inte vara ensam. Diskussionen om julkalenderspel har ju fått en egen hashtag och orsakat debatt. 

Jag försökte locka med Trolltider, Pelle Svanslös eller Lillstrumpa från SVTs öppna arkiv men inte heller der fungerade. Fast Daisy var lite impad över att jag sett dessa julkalendrar när jag var liten. Nu kändes de lite... långsamma och, enligt Daisy, tysta. 

Det kanske blir som en vän kommenterade på Facebook - det kommer bli vi vuxna som kommer att binge-titta i mellandagarna istället.  

 Besviken tittare. 

Viktigt meddelande

Med tanke på hur extremt sällan jag, tyvärr, bloggar numer är det ju brukligt att jag bryter sviten med endast extremt viktig information.

Så här kommer den. 

Siri kissade OCH bajsade idag på pottan. Hon blev minst lika förvånad som jag. Daisy också. Hon ville titta på leveransen i pottan för att överhuvudtaget tro på det. Så det fick hon. Lily var relativt obrydd av denna milstolpe. 

Slut på meddelande. 

Plötsligt händer det

Man tänker att ingen vettig människa utsätter sig för detta. Man tänker att det är ju lite som att leka med elden att åka med tre trötta barn till ett köpcentrum efter förskolan en måndag. Man tänker att det kommer trotsas, skrikas och gråtas. Men man tänker att man får skylla sig själv som inte förberett och köpt allt som behövts köpas till skridskoskolan för femåringen dagen efter. Man tänker att det är bara att bita ihop och slutföra uppdraget trots motstånd. Man tänker att det kommer ändå inte allt sluta bra. 

Men plötsligt händer det. Barnen är glada, barnen samarbetar och är harmoniska. Man blir helt full av stolthet och tålamodet tryter inte för en sekund. Man tänker att nu gäller det att inte utmana ödet genom att gå på restaurang ensam med tre barn. Men man gör det ändå. Och femåringen hjälper till, alla tre barnen är glada, sitter still och äter upp allt. Man tänker att nu borde alla se oss. Se storheten i detta lilla. Att detta är revolutionerande. Man vänder sig om och ser att alla ser. Ja, kanske inte alla på restaurangen men många tittar åt vårt håll och ler. Man ser nästan något imponerande i blicken på dem. Man tänker att jo man, dvs jag, är just då världens bästa mamma med världens mest väluppfostrade barn. 

Tror jag arkiverar den känslan inför sämre dagar. 

 

När hösten kom...

Jag kan minnas den där känslan när man var liten och fick dyka ner i ett stort hav av någonting som bollar, vatten, löv eller liknande och känna sig tyngdlös. 

Jag hade alltid bilden av Joakim von Anka i huvudet när han dök bland sina pengar men undrade alltid om inte mynten gjorde ont. 

Dessa minnen bubblade upp när barnen kastade sig i en står lövhög utanför förskolan igår och aldrig ville gå hem. Pur lycka! 

   

    
    
   

Superbarnen unite

Dessa tre små gullefjun var exceptionellt duktiga på BVC igår. Daisy svischade i vanlig ordning igenom alla kontroller av syn etc och tog sen stelkrampssprutan utan ett pip. 

Lily och Siri fortsätter följa varandra som de enäggstvillingar de är. Båda är 85 cm långa och Lily väger 12 kg medan Siri halkar efter på 11,9 kg. 

Denna nätta trio är hemma sjuka denna veckan. Hängiga. De ringde från förskolan i måndags och sa att vi hade "en hel hög med krassliga ungar". Fin hög.  

 

Spökfest? Spökfest?

Jag bjöd mig själv på en sötchock imorse när barnen skulle på spökfest på förskolan. 

Tvillingarna var utklädda till fladdermöss och Daisy till Elsa i Frost. De var sjukt nöjda själva med sina outfits och jag bjuder på bilder för att ni också ska få en sötchock.

   
    
    
  

Ljustavla och sprakande tårtljus

Tvillingarnas tvåårsdag firades hela söndagen. Efter tårtan fick de öppna fler presenter. Bland annat den här ljustavlan från Wilma Winter i Täby Centrum (favoritbutik!). Det ingår ett gäng bokstäver så man kan välja själv vad det ska stå och byta efterhand. 

   
    
   

Tipitält för barnrum

Sent igår (efter att jag bölat till Lisa Nilssons tolkning av Vart du än går i Så mycket bättre) satte vi ihop tipin jag beställt från NuNuNu och satte in lampor från Happy lights.

När Lily och Siri vaknade imorse och vi gick ner för trappan tittade de storögt. Det var ju magiskt. Och (kors i taket) de har lekt hela morgonen med leksakerna som låg i paketen. 

Grattis girls! 

    
    
    
 

The apples of my eye

Hej lilla utstötta blogg. Hur är livet? Sedan sist har vi haft kalas för Daisy på min födelsedag och imorgon firar vi dessa små liv. Då fyller de två dessa två. Kan inte fatta att det gått så fort. Jag blir kär i er om och om igen varje dag. Ni är så roliga, ni har ett jävla humör och ni är coola som få. Lily älskar att bädda för dockor i vagnen med diskhandduken, måla och läsa böcker. Lily är mammig. 

Siri älskar att klä på sig själv, motorfordon (traktor!) och att dansa. Siri är pappig som få. 

För två år sedan låg jag på sjukhus, alldeles ensam och orolig över hur livet med er skulle bli. Livet fick sig ren rejäl törn men ni gav mig glädjen och kraften att resa mig igen.  

 

Populäraste tvillingnamnen

Läste den här listan över de vanligaste tvillingnamnen. Gissar att det är den äldre generationen tvillingar som toppar listan.

För övrigt stämmer det att det är lättare att säga tvåstaviga namn när man har tvillingar. Som Lily och Siri.  Men de är så klart unika. 

 
 

Biet Maya

Idag var det dubbel premiär. Biopremiär för Biet Maya och premiär på bio för tvillingarna. Daisy är van vid det här laget likt en Alice Timander i miniformat.

Lily och Siri klarade det förvånansvärt bra också även om de tappade intresset mot slutet. Daisy ger filmen 🐝🐝🐝🐝 och hennes favoritkaraktär var... Surprise!... Biet Maya. Min favorit var myrorna.   

  "Röda" mattan enligt tema.   
Jag och tjejerna med fina Mia på Wonderlandevent. 

Siri nöjd hos pappa.     
Lily förväntansfull. 

  Siri var lagom intresserad av Amy Diamond på scenen.   
 

Vi träffade kompisarna Rasmus och Astrid också. Då blev det ett himla drag i lobbyn. 

Daisy somnade för övrigt ikväll med sitt gosedjur Biet Maya som hon fick på premiären.