Glad första advent

Nu börjar årets glöggmaraton.
Jag försöker komma på en bra bildidé till julkorten. Förslag mottages tacksamt.

Ett år av saknad

Det har gått ett år nu.
Det känns som en evighet och en sekund.
Det känns som att tideräkningen började då för ett år sedan.
Allt i mitt liv förknippas med den dagen. Jag räknar inte längre år. Jag räknar tiden före och efter din död mamma.
Detta år känns som en evighet och en sekund.

Varenda minut från den dagen är tydliga minnen. Jag minns hur du såg ut när du låg där död, hur jag såg att livet lämnat din kropp, hur din kalla hand kändes i min. Hur det luktade.
Hur sköterskor kramade om mig och beklagade sorgen men jag skrek bara rakt ut.
Hur jag tänkte att jag dagen innan färgat håret mörkt men att du inte skulle få se det.
Att det var en av mina första tankar är så konstigt men ändå förståeligt.
Det gick ju inte att ta in att du var borta.
Att en ny tideräkning började där och då.
Jag minns det så tydligt samtidigt som det är en dimma.

Ett år har gått sedan den nya tideräkningen började. Det har varit det värsta året mitt liv. Du hade aldrig velat att vi skulle ha det så här. Det vore din värsta mardröm.
Detta år känns som en evighet och en sekund.
Att det gått ett år känns både skönt och overkligt. Skönt för att tiden är min bästa vän i detta trauma.
Tiden.
Tiden lindrar min smärta. Det är det enda jag vet säkert. Jag har velat att tiden ska gå.
Samtidigt trodde jag inte att det fortfarande skulle göra så ont ett år senare.
Jag har klarat alla de "första" dagarna. Första julen utan dig mamma, första födelsedagarna, tvillingarnas allra första, första påsken, sommaren, din födelsedag.
Ett år har gått men var är du min vän.
Min trygghet.
Min mamma.


Nu är sommarn’ här och fjärden ligger blå
Hela stan är tom och dammig, jag har ingenstans att gå
Det är tomflaskor i parken, ingenting i tidningen
Nu är sommarn’ här men var är du min vän

Nu är hösten här och luften är som glas
och jag räknar varje timme för du kommer väl tillbaks
Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn
Nu är hösten här men var är du min vän

Nu är vintern här och natten är så hård
Jag vill tänka på nåt’ annat men att glömma det är svårt
Jag kan inte längre se, det blåser snö i ögonen
Nu är vintern här men var är du min vän

Nu är våren här och vinden ligger på
Trottoarerna är smutsiga och gatorna är grå
och förlåt om jag är dyster, det ska nog bli bättre sen’
Nu är våren här men var är du min vän

Nu är livet här, jag borde hoppa på
Jag har inget att förlora men jag stannar här ändå
Jag har vant mig vid att vänta, jag kan vänta länge än
Nu är livet här men var är du min vän
Nu är livet här men var är du min vän


Lisa Nillson "Var är du min vän"

Brunett? Brunett!

Nu har jag varit brunett i en vecka. Idag för exakt ett år sedan satt jag också i frisörstolen hos Marre på Bangs och färgade håret mörkt. Varför jag minns det förklarar jag imorgon.
Jag trivs i alla fall väldigt bra som brunett - framförallt på vintern.

Främling? Främling!

Yay! Och jag som ska gå på Orup imorgon. Grattis till mig!

Veckans höjdpunkt...

För Daisy är helt klart gymnastiken.

Onsdag med twinsen, del 2

En nackdel med tvillingar är att de kan börja bråka när de inte kan samsas om samma leksaker.
I dessa fallen är ofta Lily den retliga skurken i dramat och Siri den som har nära till gråt.

Onsdag med twinsen

En klar fördel ned onsdagar är att jag då får vara hemma med dessa två.
En klar fördel med tvillingar är att de underhåller varandra. Som med att leka tittut till exempel medan jag viker tvätt.

Mom of the year osv

Viktig grej jag kom ihåg imorse:
• Att ta med matsäck med lunch till Daisy då förskolan skulle på teater.
Detta hade inte en av papporna som lämnade samtidigt kommit ihåg. Så han fick åka hem igen.

Viktig grej jag inte kom ihåg imorse:
• Att ta på mig alla kläder.
Glömde till exempel den stora koftan. Går nu runt i tights och undertröja som att jag ska till gymet eller något (har inte hänt sedan 2013.)

Copy/Paste

Såg den här bilden på Loppis instagram (@loppisverige) och föll pladask.
Så roliga.
Linda, kan du fixa sådana här tröjor till Lily och Siri?

Solsken en söndag

Vi har inte haft det lätt senaste dygnen. Tvillingarna har haft feber och väldigt ont. Någonstans. Oklart var. Kanske tänder. Kanske höstblåsor. Kanske ont i halsen. Hur som helst har vi inte sovit mycket. Och nu är Håkan sjuk. Men just denna söndag sken solen. Några av de ytterst få soltimmar vi fått i november. Så han proppade i sig Ipren och hela familjen baxade in sig i bilen för utflykt till 4H-gården i Täby. Ett ställe som påminner lite om både Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Daisy fick rida, tvillingarna hälsa på getter och en massa andra djur. Och, vi fick frisk luft och solsken.

Vi  syns när vi kommer. Daisy fyndade sin rosa hatt på H&M igår.

 

Lily fick låna den och Siri visade sin bästa selfie-min bland getterna.

Det kan bli så att Daisy blir en hästtjej...

Fina tassar

Daisy snackade till sig en gratis manikyr idag när jag skulle fixa naglarna. Hon valde föga förvånande rosa glittrigt nagellack.
Vi försöker få henne att sluta bita på naglarna. Kanske detta hjälper? (håller tummarna men inte andan pga inte särskilt troligt)

Daisy bakar

När Daisy bakar händer det att en och annan bajskorv smyger sig in bland chokladbollarna.
Allt för att låta kreativiteten flöda.

Kontraster en onsdag

Igår var det spretigt åt alla håll. Först möte på mitt gamla jobb på Aftonbladet och återförening med många kollegor. Sedan hem och ta hand om två av tre sjuka barn. Siri var den enda som var pigg. När Håkan kom hem och löste av mig åkte jag in till jobbet. Först jagade vi skurkar i Efterlyst. Sedan träffade jag en gammal pluggkompis och avslutade kvällen med att hänga med Kristian Täljeblad från Paradise Hotel. Studio Paradise spelas in i samma studio som Efterlyst nämligen.
När jag kom hem på kvällen kunde jag inte somna för hela dagen hade varit så rörig.

Men Kristian ändå. Paradise Hotel kommer att bli lite tråkigare nu utan honom.

Höstblåsor i november

Daisy är sjuk stackarn. Hon har fått höstblåsor och har inte ätit sedan i söndags och kan knappt prata. Det gör för ont. Hon har varit helt matt och inte alls sig lik. Man vet ju hur ont det gör att ha EN blåsa i munnen. Hon har munnen full stackarn. Ikväll fick vi i alla fall i henne fryst mango och nu har hon badat. Energin börjar så sakteligen komma tillbaka.

Apropå alla frågor man får som tvillingförälder

Dagens tvillingbild

Vattenkammade och superseriösa.

Fina prints

I lördags gick jag slightly bananas på KappAhl och köpte en del ur Ingela P Arrhenius kollektion för KappAhl. Dels hade jag 25% rabatt på hela köpet, dels är det för en god sak då 20 kr per plagg går till BRIS. Jag köpte strumpor, nattlinne och pyjamasar till Daisy och twinsen. Lily och Siri fick även body och byxor som visas på bilden. Det visade sig även vara en supersuccé hemma att lyckades jag norpa det sista exet av wall stickers. En liten elefant balanserar nu på dörrposten i twinsens rum och Lily sover under små moln. 
I Daisys rum är det apor, giraffer, lejon, ballonger och tassar på väggarna. Hon älskar att pimpa sitt rum nuförtiden och allt har sin plats.  

Mammas dotter

Daisy är helt fast framför Minimello.

Dubbelkalas

Daisy har haft en hektisk lördag. I förmiddags var hon på Halloween-fest utklädd till en katt. Hon kallade sig My Darling.
Och ikväll har vi varit på tvåårskalas hos gulle Olle. En riktigt festlig lördag.

Lika som bär (och mamma och pappa)

De är enäggstvillingar och väldigt lika men samtidigt blir det allt lättare att skilja på dem.
När jag ser de här bilderna ser jag att Lily (överst) är en kopia av mig - och Siri av Håkan.

Det fanns ju lekkompisar där och allt

På onsdagar är jag hemma med tvillingarna. De får inte uppleva så mycket de där två. Vi är mest hemma. Ingen öppna förskolan eller andra upptåg. Men de är rätt nöjda ändå. Idag fick de dock testa lekhörnan i Täby Centrum. Först stod de bara och tittade - chockade - men kom snart igång. De tjöt av glädje och de andra två barnen som var där hakade på. De gjorde även Följa John och kröp efter Lily (fast de kunde gå).

Äntligen!

Bamse och Tjuvstaden har nu landat i vårt hem. En lång väntan är över. Bevakningen på cdon.com plingade till och i fredags damp dvd:n ner i brevlådan. Daisy jublade! Sedan dess har hon sett filmen minst två gånger per dag. I fredags kväll två gånger på raken. Ungefär som jag gjorde med "Dirty Dancing" eller "Girls just want to have fun" när jag var runt tretton.

Livet med tvillingar

Topp tre vanligaste frågorna du får som tvillingförälder:
1. Är de synkade i sina rutiner?
2. Är de olika till sättet?
3. Kan ni skilja på dem?

Svar JA på alla tre. Siri till exempel kännetecknas av att hon har en (!) smilgrop.

Tjafs på bussen

Efter tre timmars kalas på lekland igår skulle jag och Daisy ta bussen hem. Hon var väldigt pepp på detta. När bussen kom satte hon sig snabbt på sätet bakom busschauffören och spände fast säkerhetsbältet. Hon utropade: "Tjoho, nu åker vi!" och "Där är platsen där vi var". 

Hon pekar på Lek & Bus. Hon utropar alltså detta exalterat men inte överdrivet högt.
Det har gått mindre än en minut sedan vi satte oss. Då säger en tant på sätet bredvid:
- Ursäkta, men måste hon skrika hela tiden?
Jag gav tanten en blick som kunde döda. Men sa ingenting. Daisy frågade vad tanten sa. Jag svarade tillräckligt högt så att tanten skulle höra:
- Absolut ingenting som du behöver bry dig om.
Sedan kokade jag inombords. Och jag såg hur tanten skämdes. Hon fällde ihop sin pärm med papper och stirrade rakt fram.
Jag kan ha viss förståelse för att man kan bli irriterad på barn som skriker men så var det inte i det här fallet. Och det hade inte ens gått en minut. Vad har tanten för toleranströskel? Och barn är barn. De blir exalterade - även över små saker i livet. Och det hedrar dem.
Efter tre hållplatser hoppade vi av.
Då sa tanten:
- Hejdå, ha en trevlig kväll!
- Ja, nu blir det i alla fall lugnt och tyst för dig på bussen, snäste jag av.
- Men hon är ju så söt din dotter, ropade tanten efter oss då.
Det dåliga samvetet tog tydligen till orda.
Men det spelar ingen roll.
Hon hade redan förstört vår bussfärd. 
Och vi hennes. Tydligen.

I väntan på nästa buss.

Three is for father of three

Idag har vi firat världens bästa trebarnspappa enligt mig. Och jag är oerhört partisk. Men det får jag vara. 
Håkan fick fars dag till ära en rejäl sovmorgon, frukost på sängen och uppvaktning av sina fyra tjejer. 
Daisy hade ritat ett kort föreställande pappa, han fick en specialgjord tavla från Petite Charlie och en Lyle & Scott-tröja som gjord för pappalediga dagar. 
Resten av dagen firades på Lek & Bus-landet där Daisy var bjuden på kalas. 

Sedan avslutade Daisy kvällen med att städa - det är hennes nya grej. Mycket bra tycker vi och alla leksaker som står på rad.

Siri på Lek & Bus.

Daisys porträtt av Håkan.

Trebarnspappan firas.

Tavlan dåligt fotograferad.

 

Ett jobbigt hinder

Idag har jag gjort något som borde ha gjorts för längesedan.
Det var jobbigt men det gick trots några tårar här och där.
Tunga dagar blir jag extra tacksam över vilka fantastiska människor jag har runt mig.
1. Min moster. Som ställer upp i vått och torrt. Ofta. Även idag.
2. Gazal från min gamla mammagrupp som såg till att Daisy fick en toppendag.

Och så fick tvillingarna träffa sin moster. Och min moster uppmärksammade oss på att Siri nu kan säga "Daisy".
!!!!
Mamma, pappa, titta, hejhej och Daisy. Vilken vokabulär va?

Tröjan som blev min

När jag är på middagar eller fester med personer jag inte träffat tidigare och jag berättar vad jag jobbar med vill alla, alla, prata om Svenska Hollywoodfruar. 

En av frågorna är om Maria Montazami är lika snäll som hon verkar.
Svaret är ja.
Jag har ett exempel.
När vi skulle åka till LA och stod vid incheckningen gav jag henne en komplimang för tröjan. När vi sedan möttes i champagnebaren vid gaten hade hon köpt en blus som hon satt på sig och gav mig tröjan.
Bara så där.
Hur snällt?
Den tröjan har jag i alla fall på mig idag. Väldigt mjuk och varm.

Habits modegala

Jag bjuder på några bilder till från modegalan i tisdags på Cirkus. Det var en fantastiskt rolig kväll med många vinnare vid vårt bord, härliga nya bekantskaper och mycket champagne. 
Bredvid mig hade jag Whyreds vd (fantastiskt rolig människa) och mittemot satt tre generationer Hestra. Det vill säga farfar, far och son som står bakom märket som är överlägset på barnvantar. Dessutom hängde jag med min gamla kompis Sara Marmsjö som ar nominerad för Geggamoja i kategorin där Ebbe knep priset. Och jag fick prova på att vara en vinnare genom att hålla i glastrofén. 
Tack igen Micke, Veronica och Susanne för att jag fick följa med! 
En iakttagelse från kvällen: Hur kommer det sig att 99% av alla trendkänsliga människor på festen var klädda i svart? Kolla vinnarbilden - alla bär svart. Är inte själva grejen med att vara modemedveten och sätta trender att man vågar ta ut svängarna? Det här känns så... ängsligt.

 

Snö? Snö!

Daisys lycka var total imorse när det var vitt på marken och snöflingorna dalade ner från himlen. 

"Kommer jultomten nu?" frågade hon.
Eh.
Vi väntar gärna lite på mannen med stora vita skägget.
Lyckan var också total när hon fick ta på sig sin nya overall (från Ebbe Kids) som hon tyckte var "jättefin".

ebbe ftw!

Just nu är jag på Habits modegala. Medbjuden av min bästa granne Susanne och hennes kompisar Veronica och Micke - grundare av ebbe.
Och nu för bara några minuter sedan vann de! Woho! Årets barnklädesleverantör.
Nu skålar vi vid vinnarbordet.

Tvillingarna och guldbollen

Jag körde racet stenhårt igår med barnen. Jag och Håkan möttes i dörren. Han på väg ut till den väntande taxin. Jag stressad hem från jobbet.
Klockan halv tio landade jag sen i soffan. Håkan var på middag för att bestämma vem som ska få guldbollen på Fotbollsgalan.
Daisy blev tydligen inspirerad när han bytte om till kostym och sa: "I kväll ska pappa klä upp sig och gå på fin middag".
"Då ska jag följa med".
Tio minuter senare kom hon tillbaka som en prinsessa.
Tvillingarna hade ju av naturliga skäl inte så mycket koll. Men tydligen var de med på ett hörn på middag i alla fall.
Håkan kunde nämligen inte hålla sig utan visade en film på tvillingarna när de kryper i racerfart fram till badkaret.
Vem han visade filmen för? Lennart Johansson. Och kanske eventuellt även Jan Helin och Erik Hamrén.
Flashen förevigade ögonblicket. Tack för bilden!

Saker Daisy säger

"Jag måste ta med min Hello Kitty-väska till dagis för jag älskar Hello Kitty. Och glitter, hjärtor och solen."

Tjejmiddag? Tjejmiddag!

I lördags bjöd sköna Helena på tjejmiddag. Jag ler fortfarande inombords när jag tänker på den. Plötsligt satt jag runt ett bord med ett gäng snygga och smarta tjejer som var i exakt samma fas som jag i livet. De där samtalen vi hade var så jäkla härliga. Jag lärde mig en massa saker och skrattade högt. Några av uttrycken från kvällen kommer jag för alltid att bära med mig.
Som supersnippan.
Övriga kommentarer lämnar vi därhän.
Jag insåg också att vi är vuxna nu - på riktigt. Men att bli vuxen innebär inte att man förändras så mycket. Vi är fortfarande i mångt och mycket som vi var när vi festade ihop som singlar. Samtalsämnena har bara breddats något men humorn och intressena finns kvar. Att bli vuxen är inte tråkigt. Det är fanimej mäktigt att närma sig fyrtio.
Det tackar jag de där supersnipporna för.